Nu minns jag..

Jag har varit frånvarande.
Tror det har att göra med det här inlägget, de här kommentarerna...

 
(Printscreenat hos Sophie).

Jag gillar inte min reaktion på de kommentarerna.
Jag gillar inte att jag tog åt mig.

Jag är ingen copycat. Jag vet det. Och det är ju för min egen skull jag skriver. För min skull och för Neijas (när hon blir äldre och intresserad av våra tankar och känslor när hon var liten). Jag skriver inte för eran skull, och borde därför inte bry mig om era dumma kommentarer.

Jag vill heller inta ha skuldkänslor för att jag inte bloggat ett tag, vill inte känna allt allting kretsar kring hur många (eller hur få) läsare jag har. Vill inte behöva känna att jag måste blogga, bara för att ni ska stanna kvar.
Jag vill skriva när jag har något att skriva om - för att jag vill!

Nu har jag rannsakat mig själv och mitt bloggande, och kommit fram till att jag vill fortsätta, av samma anledning som fick mig att börja. Jag vill att Neija ska ha möjligheten att kunna läsa ärliga, osminkade ord och upplevelser om hennes första tid i livet. Och då vill jag inte att hon ska behöva läsa om min ilska emot er. Eller behöva läsa något tråkigt inlägg som enbart är skrivet för att kunna behålla mina läsare.

Ni får tycka vad ni vill, och jag hoppas ni kan acceptera min ärlighet. Vill ni inte fortsätta läsa pga att jag inte skriver för eran skull eller för att jag inte uppdaterar så ofta som ni vill, så är det ok. Det är helt upp till er. Jag kommer skriva när lusten faller sig på och de som vill läsa är varmt välkomna, så länge jag slipper känna tvång. 

Och ni får gärna kommentera, snällt eller elakt.
Men era elaka kommentarer kommer aldrig mer få mig att tappa suget på att skriva.

För nu minns jag varför jag gör det. 

Kommentarer :

#1: Hanna

Usch blev lite ledsen när jag läste ditt inlägg.. Känn ingen press/stress att 'komma tillbaka' snabbt. Vi läsare finns kvar (iaf jag :)). Tycker du skriver JÄTTEbra och intressant!

KRAM

skriven
#2: Ann-Sophie

Bra gumman!! Man skall alltid göra saker av ett medvetet skäl! Puss och kram

skriven
#3: Michelle

Jag tycker det var bra att du rannsakat dig själv, för det har märkts skillnad på när du skrev bara för er skull och när du sedan skrev för att få/behålla många läsare. Det var inte alls lika tillgjort förut..när du skrev för din skull. Då var det ärligt, det var äkta och det var bra!



Så jag är glad för att du ändrat dig till att skriva för er skull, det var bättre så :)

och som du skriver, vad vore du för förebild för Neija om hon i framtiden ska sitta och läsa massa arga inlägg mot läsarna..eller se dig ursäkta dig för att du inte har tid att skriva, lr att du skriver en mening om att du har andra saker för dig. Nej..sånt behöver hon inte läsa i framtiden...hon behöver bara läsa inlägg som betyder något för er familj :)

skriven
#4: Sofia

Du resonerar så klokt!

skriven
#5: Mikaela

Jag läser din blogg när jag har tid och det är kul o intressant att läsa om dig, Neija och ert liv :)

Tänkte också på det att det är väldigt elakt och omoget av personerna som skrivit sådär o att dom inte ens kan skriva ut sina namn...

skriven
#6: Sophie

Vet du en sak?



Jag saknar dig.. :(

skriven
#7: Ida

Hello beauty! Skriv för din skull och ingen annans, vem vet om blogg.se ens finns kvar i framtiden? Det hoppas jag dock det gör, till skillnad från Lunar som snart lägger ner.. : ( Och jag vill ju - som du - ha kvar aaaalla mina inlägg, så jag har för det första flyttat över dem till LS8 men vill samtidigt kopiera och spara hem den. Idas bloggbok lixom : )



Ha en fin midsommar, hela familjen! Puss & kram! (och hey, måste påminna om min tröja!! Haha. ♥)



skriven

Kommentera inlägget här :