Liten update till er med barn som fått diagnosen CMT

Ni är några stycken som har skrivit och kommenterat angående Neijas CMT (Congenital Muscular Torticollis).
Tänkte att jag skulle berätta för er om hur det har gått för oss och hur det ligger till nu.

Jag visste inte ens vad problemet var i början, när vi blev skickade till sjukgymnasten men eftersom något var knas så gick vi såklart dit. Andra gången vi gick dit så berättade hon att det var CMT och det var då jag gick hem och sökte på det och konstaterade att i stort sett alla "symtom" stämde in på Neija.

Vi fortsatte gå hos Margareta (sjukgymnasten) en gång i månaden, från december till mars, och sedan blev det ett hopp fram till nästa besök i maj. Efter det besöket konstaterade hon att vi hade jobbat på bra med alla övningar och att Neija hade blivit betydligt starkare i nacken och att hon nästan var "jämnstark" nu.

Vi fick massor av beröm (Neija fick mest) och sedan fick vi sommarlov och nästa besök var först i augusti.


Under sommaren lärde sig Neija stå och krypa osv och nacken blev starkare och starkare och vi tyckte att hon blev bättre och bättre hela tiden. Till slut tänkte vi inte mer på problemet hon haft utan bara njöt av henne.

Besöket i augusti blev dock aldrig av, för vi glömde bort det helt. Och när Margareta ringde för att kolla hur det låg till så friskförklarade hon Neija, där och då, över telefon.

Nu är hon ett år och nacken är rak och hon är lika stark i båda sidor. Ibland kan vi tycka att vi ser att hon lutar lite, men i nästa sekund så lutar hon åt andra hållet. Så nu är vi inte oroliga längre.


Hoppas det går lika bra för alla er andra som har barn som fått diagnosen CMT. Det går att förebygga bestående men och det är "lätt" att träna upp nacken. Bara att göra alla övningar som ni får och öva öva öva på att få nacken starkare.

Lycka till!

Kommentera inlägget här :