Månadens sista inlägg

På tåget. En timme senare än tänkt.
Inventeringen drog ut på tiden och restaurangen var halvfull med gäster när klockan slog 20.
Går inte att prioritera inventeringen då när min medarbetare städar och fejar. 21.12 var inventeringen trots allt klar och då var det bara några småsaker kvar att fixa innan jag kunde stämpla ut med gott samvete (kan man någonsin det?).

Det har varit en tung dag idag. Har haft världens halsbränna HELA dagen, magknip tillochfrån och dessutom har huvudvärken kommit och gått under dagen också. Fyra Alvedon har jag tagit, och de har hjälpt. För stunden. Nu har jag ont i huvudet igen - men snart får jag komma hem och krypa ner i min säng - och så är jag ledig imorgon.
Ska nog trycka i mig två Alvedon till innan sängen - för säkerhetsskull.

Imorgon ska jag nog försöka ta mig till Boländerna för att köpa present till bästa vännen. Hon blir ju 22 på onsdag och ska få en present av mig som jag tänkte ut redan i våras någon gång. Jag hoppas att hon kommer uppskatta den och tycka det är en lika bra grej som jag tycker. :)

Framför allt hoppas jag att hon inte redan har något liknande - och att hon förstår min tanke direkt.


Hoppas ni får en trevlig start på November. Godnatt!

Varför?

Neija är jätte elak mot Fredrik!

Inte nog med att hon fullkomligt tokratar honom (när vi är hemma båda två) så håller hon på och slår, sparkar och river honom. Och så fort vi kramas eller myser lite så kommer hon farandes och skriker "NEEEEEJ" och försöker putta bort honom.

Självklart tillrättavisar vi henne varje gång hon dummar sig (slåss, sparkas osv) och förklarar även att mamma och pappa också får kramas och att hon gärna får vara med om hon vill. Men hon fortsätter iallafall.

Är det någon som har några tips?
Det KAN inte bara vara en fas, och om det nu är det så måste det väl ändå finnas något man kan göra för att underlätta det? För dem båda?

Fredrik blir ju jätteledsen och ikväll sa han tillochmed att "det inte är särskillt kul att vara pappa när hon inte ens tycker om mig". HUR HEMSKT ÄR INTE DET?! Att han känner så?





Det värsta med allt det här är dessutom att jag känt mig överlycklig över hur mysig och kärvänlig Neija har blivit på senaste tiden. Hon kommer och kramas titt som tätt, kryper upp nära, nära och liksom luktar på mig. Gosar in sig i min famn och smeker mig lite lätt över kinderna med sina mjuka händer.

Hon pussas massor och eskimåpussas (ni vet när man gnussar näsorna mot varandra?) hela tiden. Jag är alldeles kär. Helt galet förälskad i denna lilla, underbara, mysiga tjej. Min dotter. Min älskling. 

Kärleken till henne bara ökar, dag för dag.


Därför är det ju ännu tråkigare att hon faktiskt ska bete sig som hon gör emot Fredrik.
Jag vill ju att vi alla ska få känna oss lyckliga och glada. Älskade.
 

Mammig

Neija är världens mammigaste just nu. Fredrik duger inte till någonting i hennes ögon.
Ska vi byta blöja så ska "mamma" göra det. Ska vi titta på Bamse så är det "mamma" som ska följa med till soffan. Det är jag som ska lägga henne (om vi är hemma båda två).

Så fort vi är hemma båda två så ska jag göra allt med henne, Fredrik får inte ens hjälpa till.

Är det någon mer som upplevt detta runt 2 års åldern?

Är det någon fix idé hon har eller är det något som är vanligt?
Och hur löser man problemet?

Det är klart att det är roligt och mysigt att hon vill spendera så mycket tid med mig, men när jag ser hur ledsen Fredrik blir när hon ratar honom, gång på gång, så är det inte så roligt längre..


Har ni några tips?

image description