❤️

En vecka har Neija varit hemma från dagis nu. Och jag har varit hemma med henne varje dag (minus förra torsdagen och i lördags). 

Just nu är hon inne i någon hemsk fas där hon spenderar halva dagarna med att skrika och vara dum och arg. Väldigt påfrestande, både för huvudet (hej kronisk huvudvärk en vecka i sträck!) och för tålamodet samt mitt humör. 

Jag försöker vara "förstående" och försöker få henne att förklara varför hon skriker istället för att bli arg hela tiden, men oftast svarar hon bara med mer skrik. Hon är väldigt arg just nu. Jag hoppas att det bara är en fas, som snart är över och att det framförallt beror på att hon själv är rastlös och längtar tillbaka till dagis. Så länge vi gör saker som hon tycker är kul är allting bra, men ibland måste man ju tyvärr även göra sånt hon inte gillar.

I övrigt är hon i en så häftig ålder just nu. Hon pratar, diskuterar och argumenterar för sin sak. Hon är omtänksam mot Ellen och hon är hjälpsam och vill gärna vara till lags. 
Ibland blir det bara fel och då rinner bägaren över, och det blir ilska, tårar och kaos.

Men trots hennes smått "schizofrena" sida så är hon vårt solsken. Ingen får mig att le så stort som Neija och ingen kan älska henne mer än jag. Så underbar liten person. Världens bästa Neija! 


Mamma älskar dig, trollunge! 

Kommentera inlägget här :