Zombiemode

Så himla trött.
Känns som att jag inte har sovit på 200 år ungefär. Dagarna går i ett och jag har ungefär 1000 grejer i huvudet hela tiden. 
Det är funderingar och tankar inför bostadsförsäljningen, vad ska fixas, vad ska plockas undan, kommer det komma någon på visningen, kommer vi få den såld, till det pris vi önskar? 

Det är tankar och funderingar inför flytten, när ska man börja packa, vad ska man packa, hur ska man packa. Vad vill vi fixa när vi flyttar in? (Inte för att vi behöver fixa något, men vi kanske vill?). Hur ska det gå med tjejerna och dagisplats? Avtal ska fixas, nya hemförsäkringar, flyttkort, adressändring, flyttstädning ska bokas... Och massa andra saker som måste styras upp.

Och mitt i allt detta har vi skolan som ska klaras, tentan om en vecka känns alldeles för nära med tanke på hur lite jag har pluggat hittills, hjärnan går liksom inte att fokusera på det som ska läsas in utan jag ramlar allt för ofta in på alla andra tankar ang allting annat.

Ska bli skönt när visningarna är över så att man kanske kan fokusera bättre.. Vill bara klara den här terminen så att jag kan ta jullov med gott samvete.

Jag längtar så mycket till lovet. Att få tid till att andas ut, umgås med barnen och kanske sova gott en och annan natt.

Ca fyra veckor kvar till lov. Innan dess ska mycket fixas och jag ska försöka att inte få härdsmälta i hjärnan tills dess. 

Fokus! 

Ett år av tystnad

Jag drömde om dig inatt. 
Om att vi möttes någonstans och blev tvingade till att befinna oss på samma ställe och att du faktiskt var den som tog kontakt. Som ville prata, ville lösa problemen och förklara situationen som uppstod. 

Imorgon är det ett år sedan vi sist hade kontakt. Inte personligen, face to face, men via sms. Den sista kontakten dig och mig emellan skedde via sms. 
Jag ställde en enkel fråga men fick inget svar och sedan dess har det varit tvärtyst från din sida. Vi skulle ses fyra dagar senare och bara tre dagar tidigare hade vi setts och allt var som vanligt. Vi pratade som vanligt och kramades hejdå innan vi skildes åt.

Ett år utan kontakt. Ett år utan ett endaste ord från dig, ingen förklaring, ingen ursäkt, ingenting.

Du kastade bort vår vänskap på en sekund. Utan anledning, utan förklaring.

Vad hände? Vad berodde det på? Var det för mycket som pågick i ditt liv just då som gjorde att du bestämde dig för att inte dyka upp på den där speciella dagen för snart ett år sedan? Vad var anledningen?

Jag kommer antagligen aldrig få veta. Jag kommer antagligen aldrig få en möjlighet att ställa frågan. Jag kommer kanske aldrig vilja ställa frågan? 

Jag drömde om dig inatt, att du ville prata med mig, lösa allt. Förklara allt. 
En önskedröm kanske. Eller så tänker du lika mycket som jag på den här dagen för ett år sedan som etsat sig fast i mitt minne. 

Jag kommer alltid att undra. Varför du försvann, varför du lämnade mig. Varför du inte tyckte att vi och vår vänskap var värd åtminstone en förklaring? 

12 år, bortkastade och bortglömda(?) på bara en sekund. 

Varför? 


Mot ny adress.

Länge sen. 
Inte haft något att skriva - eller alldeles för mycket. 
Mycket har hänt och mycket kommer hända inom den närmaste framtiden. 
2015 ser ut att bli ett bra år, ett år av nystart och nya utmaningar. 

Vi har köpt hus. 
Ett parhus i Örsundsbro. Back to my hoods. Det blir bra. Fantastisk för barnen och bra för hela familjen. 
Tjejerna får varsitt rum, jag får en tvättstuga och Fredrik får ett stort förråd där han kan ha alla sina verktyg och prylar. Och det krävs inget jobb. 

Lägenheten ligger ute till försäljning och vi laddar inför visning med allt vad det innebär. Alla småsaker som vi har sagt att vi ska göra - sen - ska plötsligt göras nu - direkt - så att lägenheten är i toppskick när den visas.

Det blir ett spännande slut på året!

Skolan går bra. Har varit en tuff termin med mycket lektioner och massor av kunskap som ska tryckas in under kort tid. Det har tagit tid ifrån det sociala livet och varenda ledig stund har ägnats åt familjen i första hand.

Svårt att förstå att jag snart är klar. Tre ynka terminer kvar - sen ska jag vara en fullfjädrad lärare. Fantastiskt. Många tusenlappar i lån men vad gör det? Jag går (förhoppningsvis) en ganska trygg framtid till mötes i mitt yrkesval och jag kommer få massvis med kvalitetstid med mina tjejer under loven. 

Ja.. Som sagt, mycket på gång, många bollar i luften och miljarder tankar i huvudet. Spännande tider väntar, och förhoppningsvis kan jag bli bättre på att skriva ner vad som händer och sker, inte minst för min egen del. 

Vårt nya hem - i februari flyttar vi förhoppningsvis in. ❤️👍